LARS SPAAK – KORT BIOGRAFISK ÖVERSIKT.

Lars Spaak (född 1927) utbildade sig för bland annat Isaac Grünewald i Stockholm under 40-talet och har efter flera vidareutbildningar inom konsthistoria och skulpturtekniker arbetat med både två- och tredimensionella metoder. Han är både målare, tecknare och skulptör.

 

Lars Spaak är numera, efter flera decennier av enträget konstnärligt arbete, väl representerad både nationellt och internationellt, på museer, inom kommuner och landsting. Flera av hans verk är också välbekanta landmärken för Örebroarna; på många platser i staden har han bidragit med verk för offentlig utsmyckning, bland annat i Mellringe och på USÖ.

 

Utöver att vara en välkänd och etablerad konstnär i länet har han också utsmyckat ett antal andra svenska städer och samhällen med sina lekfulla skulpturala konstverk. Verk som kännetecknas av en omättlig nyfikenhet på formernas dialog. Tomrummen blir i hans skulpturer minst lika viktiga som materialet som omger dem. Vi kan följa ett sökande efter rytm, lagbundenhet och en fascination inför naturens växande och dess variationsrikedom i många av de skulpturala verken.

Upprepning och och framförallt rytmen är även en viktig utgångspunkt i Spaaks tvådimensionella verk. I målningarna och teckningarna ser vi hur en upplevelse av rörelse frammanas ur ett välavvägt samspel mellan linjer och former.

 

Lars Spaak har själv sagt om sin syn på sitt skapande; ”En central idé för mig är formen, som skall vara en väg till upplevelse. Jag vill gärna benämna mina skulpturer som ”objekt”, då man förknippar skulpturen med idén om en form, som kommit till som slutresultat av en naturupplevelse eller en idé. I mina objekt använder jag olika stort antal form-moduler. De representeras i olika långa serier och i ett visst system för varje objekt. Enhetligheten och symmetrin av modulen tillåter ett växande på samma sätt som vi finner naturen. Precis som  i naturen är den lagbundna ordningen inte ett mål utan en förutsättning för det uppnådda uttrycket. Genom ordningen har växandet inga gränser.”

 

Geometrin är viktigt i hans verk, men aldrig som ett självändamål, den vill berätta något för oss. Vi anar tidlösa principer i kompositionerna som utvecklats från de tidiga, mer kontemplativa, återhållna formstudierna till livsbejakande uppvisningar i färg och rytm.

Och kanske är det så man ska närma sig Spaaks konstnärskap; här möter vi en nyfiken utforskare av fördolda samband som utan att förlora ett lekfullt sinne formulerar sig klart och koncist i valet av form och färg. Och just därför lyckas han visa oss på tingens inre dans.

 

Kropp och tomrum, positiva former och negativa former, kantigt och runt; vill vi lyssna berättar han hemligheter för oss.

 

/Michael Andersson